Inser att jag inte har berättat här på bloggen att vi har beställt vagn. Egentligen skulle vi bara titta för några helger sen men givetvis hittade vi en vagn som vi fastnade för. Så då blev det att vi beställde den :) En silver cross pioneer är det. Tror den kommer bli riktigt bra.

Det känns som det inte händer så mkt just nu. Börjar iofs känna mer och mer rörelse vilket är otroligt häftigt. Första fosterrörelserna tror jag att jag kände nån gång i v. 21-22 nånting. Nu är jag i v.25 och tiden går verkligen fort. I tisdags var jag hos min bm och fick lyssna på hjärtljuden. Så otroligt häftigt. Just nu känns det som jag njuter av graviditeten igen även om jobbet är tungt.

I helgen är jag och hälsar på en av mina bästa vänner i hennes och hennes sambos nya hus. Hon har lovat att hon ska sy ett babynest åt mig. Älskar att jag har händiga vänner :)

Ett tag kändes det helt fantastiskt att va gravid och jag kände att jag kommer nog kunna jobba till slutet. Det känns dock inte så längre :( Mina händer håller på att ge upp känns det som. Det är tydligen karpaltunnel syndrom som är riktigt vanligt när man är gravid. Händerna domnar och nu har tummarna börjat göra ont med. Allt börjar kännas tyngre nu oxå. Mitt jobb är ju inte heller världens bästa för en gravid. Men jag kämpar på och så får vi se hur länge jag orkar jobba.

Ikväll ska världens bästa sambo bjuda mig på restaurang:)

Igår va det dags för ultraljudet. Väldigt spännande och jag va riktigt nervös innan. Men det gick jättebra och allt såg jättebra ut. Bebisens hjärta pickade på bra och den verkade må jättebra. Känns så skönt att veta. Och helt underbart att få se bebisen, det blev lite verkligare. Tyvärr så flyttade barnmorskan fram bf 5 dagar. Så jag är tillbaka i v.19 nu :( Men men man vet ju aldrig när bebisen vill titta ut.

Jag känner av mina hormoner extremt mkt. Jag har varit väldigt arg och känslosam. Det går tyvärr ut över min stackars sambo. Han har fått tagit hur mkt som helst. Det är tur att han är den han är och kan ta mig. Jag är en person som har ganska svåra besvär vid pms och hade läst att det kunde bli ganska illa när jag blev gravid och det blev det. Men jag va ganska beredd på det så jag förberedde sambon på det. Men det är väldigt jobbigt. Jag är mkt känsligare än vanligt och det är svårt för folk att förstå.

Förra veckan kom några av besvären jag hade i början tillbaka. Svårt att äta och extremt trött. Men det verkar vara bättre med det nu. Det har börjat synas lite nu. Det här med att kroppen ändras tycker jag är lite läskigt. Jag har alltid haft komplex för min kropp. Jag var rätt rund när jag var liten så jag tror det började där. Smal har jag aldrig varit. 2015 tog jag tag i min vikt ordentligt och gick väl allt som allt ner 13 kg. Tyvärr gick jag upp lite innan jag blev gravid och det lär ju inte bli bättre nu. Men jag kämpar varje dag med att inte tänka på vikten. Tycker jag har lyckats bra hittills. Som tur är har jag inte gått upp så mkt alls än.

En annan sak jag tycker är riktigt jobbigt med graviditeten är att jag inte orkar lika mkt som innan och inte kan göra samma saker. Jag tränade en hel del innan och det funkar sådär nu. Bland annat sprang jag mkt vilket inte funkar alls nu. Idag skulle jag busa med barnen på jobbet och springa lite och det gick inte alls. Fick ont direkt. Det gör mig ledsen, för jag vill vara som innan. Vilket jag förstår inte går just nu. Va på gymmet en sväng efter jobbet och det kändes sådär idag. Men det blir säkert bättre en annan dag.

Nästa vecka är det dags för ultraljud. Som jag har längtat. Ska bli fantastiskt att se bebisen för första gången. Tror det kommer bli riktigt känslosamt.

Som rubriken säger så kommer den här bloggen handla om att jag är gravid2017. Det är inte helt officiellt än även om släkt och vänner såklart redan vet om det. Men jag kände att jag behöver skriva av mig. Det är många tankar i huvudet eftersom det här är vårt första barn. Jag är absolut ingen ungdom och vi kände att det var dags att börja försöka i slutet av maj. Först är man ju så dum så man tror att det ska ske på första försöket vilket man egentligen vet att det aldrig gör. Men det gick ganska snabbt ändå för i mitten av oktober insåg jag att jag nog var gravid. Det var mycket som hände i mitt liv just då, stressigt på jobbet med påföljande sjukskrivning vilket jag i efterhand har förstått nog hade med graviditeten att göra. Så jag var sjukskriven den första månaden jag visste om att jag va gravid. Det var nog bra för bra mådde jag ju inte. Även om jag inte hade det i närheten så jobbigt som det kunde varit. Jag har haft svårt att äta men det är som tur är släppt nu. Tröttheten sitter tyvärr i även om det även kan ha med årstiden att göra för min del. Nu är jag i vecka 17.