12 juni dock vi åka hem från bb. Mitt blodtryck var fortfarande högt så jag har fått åka på återbesök varje vecka men nu sist va det bättre så jag fick sluta med blodtrycksmedicinen så jag hoppas det blir sista återbesöket på onsdag.
Det va underbart att få komma hem. Få landa i allt det nya med Hilda. Men jag tycker det har gått väldigt bra. Så Klart massa hormoner i omlopp och så men annars har det gått bra. Vi har fått världens snällaste tjej så vi får sova på nätterna så jag har inget att klaga på. Nu har min sambo börjat jobba igen så nu ska jag klara nätterna själv men natten i natt gick hur bra som helst. 2 ggr vaknar hon ungefär, så skönt. Amningen slutade fungera efter några veckor och hon gick inte upp i vikt som bvc ville så nu kör vi ersättning, känns så mkt bättre. Jag mådde inte så bra av Amningen, det bara stressade mig.

Vi har haft rätt mkt besök och det kommer fler. Roligt när folk vill hälsa på. Vi har gjort några små utflykter oxå. Vi va i Helsingör i onsdags och det gick hur bra som helst tills vi skulle av båten i Helsingborg, då blev hon helt hysteriskt hungrig. Då blev jag lite stressad haha. Men vi överlevde det med :)

Idag känns det mycket bättre än igår. Amningen har nog kommit igång ordentligt nu även om hon äter väldigt ofta känns det som. Men det är tydligen normalt så jag fortsätter att amma haha. Mitt blodtryck vill inte riktigt bli normalt igen så därför får vi inte åka hem även om det är det enda jag vill just nu. Men jag hoppas på imorgon haha. Hoppet är ju det sista som överger människan sägs det ju.

Idag har det varit jobbigt. Känslorna åker berg och dalbana kan jag säga. Ena stunden är jag riktigt lycklig och nästa vill jag bara gråta. Men det är tredje dagen och jag har hört att det här är jättevanligt. Så det är bara att stå ut. Jag vill helst bara va själv nu. Tur att Hilda har världens bästa pappa som tar henne. Det känns bra att kunna va ärlig med hur allt detta känns. Det är en fantastisk tid men väldigt omvälvande.

Nu har det hänt grejer kan jag säga. Efter att jag va inlagd på bb sista helgen i maj så här jag varit på sjukhuset var och varannan dag. Mitt blodtryck har varit högt och jag började läcka äggvita oxå. Så i tisdags 6/6 bestämde överläkaren att nu drar vi inte det här längre så jag blev inlagd på bb igen och skulle sättas igång. 14.15 fick jag första dosen cytotec. Det skulle jag få varannan timme fram till jag fått 6 doser. Dom första doserna hände det inget på men sen precis innan jag skulle få fjärde dosen började jag få onda värkar men jag fick ändå fjärde dosen och då började det verkligen göra ont. Värkarna kom ganska tätt och va riktigt smärtsamma. Sen Runt 23 undersökte barnmorskan mig och då va jag öppen 2 cm men då ville jag verkligen ha nåt för smärtan så det bestämdes att jag skulle in på förlossningen. På förlossningen fick jag lustgas, prisa den människan som uppfunnit lustgasen. Efter en stund undersökte barnmorskan där mig och då va jag öppen 4 cm. Då va värkarna helt outhärdliga så vi bestämde att jag nog ville ha en eda. Det ringdes till narkosläkaren som behövde nya prover eftersom jag hade preklamsi. Medan detta gjordes fick jag så fruktansvärt ont och jag kände att jag behövde trycka på. Men barnmorskan så till mig att det fick bli jag inte göra. Inte helt lätt ska jag säga. Men det blev bara värre och värre. Tillslut va jag tvungen att krysta. Då undersökte barnmorskan mig igen och insåg att jag va fullt öppen. Så jag fick aldrig nån eda. Från 5 cm till krystvärkar på typ 30 min. Här är mitt minne lite luddigt eftersom jag va rätt hög på lustgas och värkarna gjorde så satans ont. 02:07 föddes pyret. Det visade sig att pyret är en tjej som kommer få heta Hilda. Min sambo klippte navelsträngen. Min moderkaka va lite svår att få ut så barnmorskan hängde på magen, inte det skönaste när man precis tryckt ut ett barn. Livmodern drog ihop sig lite dåligt oxå så hon höll på och tryckte ett bra tag. Moderkakan kom till slut som tur var. Sen kom en läkare, en av dom jag träffat när jag sprungit på sjukhuset och sydde det jag spruckit. Jag har inte överdrivet ont så det blir nog bra. Sen fick jag duscha av mig. Hilda hade lite låg temp så hon va tvungen att öka lite i värme innan vi fick komma in på bb igen. Men runt 6:15 fick vi ett rum. Min sambo åkte hem och sov men sömn va det sista jag fick fast jag va så trött så jag kunde tuppa av emellanåt.

Dagen igår va omvälvande men helt fantastisk. Det absolut bästa och värsta jag gjort. Nu gick ju förlossningen väldigt snabbt vilket jag är glad för även om jag inte riktigt hängde med i svängarna. När jag lades in så dom att jag kunde räkna med 3 dygn. Men det ville inte Hilda, hon ville prompt va född på sin näst äldsta kusins födelsedag haha.

Just nu kämpar vi med amningen. Hilda fick ersättning för ett par timmar sen då hon inte riktigt varit nöjd. Men nu har hon sovit och verkar nöjd så det blir nog bra.

48 cm lång och 2952 gram ren kärlek.

Fick åka hem igår. Men läkaren gav mig stränga order om att vila så jobba den här veckan fick jag absolut inte. Skulle jobbat min sista vecka innan bebis kommer den här veckan men nu blev det inte så. Vi fick ett ultraljud innan vi åkte hem igår, så mysigt att se bebis igen. Hon uppskattade att den är normalstor så det känns ju bra.

Nu har jag en utmaning att vila. Jag är inte så bra på det. Men jag inser att jag måste. Ska till barnmorskan idag och återbesök på sjukhuset på tisdag. Så har lite saker inbokade. Sen kommer en kompis på onsdag som va inbokat sen tidigare då sambon ska på studiebesök med jobbet och övernatta. Så det känns bra.

Är fortfarande kvar på bb. Men allt verkar se bra ut så får väl se vad doktorn säger som ska komma snart. Har kunnat sova helt okej i natt trots att sängarna har rätt mycket övrigt att önska haha. Jag, 156 cm lång sparkar i fotändan, då är det illa haha.

Idag är det morsdag och egentligen skulle jag åkt på fotboll i Göteborg men jag får hoppa det. Min och pyrets hälsa är det viktigaste. Även om jag såklart är besviken och känner mig nere. Skulle träffat min mamma och pappa oxå. Saknar dom extra nu när jag ligger här. Jag hoppas sambon kommer snart så jag slipper va själv här mer. Det är riktigt tråkigt här.

Världens bästa mamma <3 Grattis på morsdag <3

När jag vaknade imorse försökte jag putta på magen för att få pyret att vakna då jag tyckte att den varit lite väl lugn. Det brukar funka men inte idag. Så jag berättade det för sambon som tyckte att vi skulle ringa till förlossningen. Så jag gjorde det och fick komma in. Ctgn såg bra ut och hjärtat slog fint men mitt blodtryck va högt båda gångerna dom tog det så läkaren bestämde att jag skulle bli inlagd på bb för att kolla så jag inte drabbats av havandeskapsförgiftning eftersom flera saker tyder på det. Så jag blir kvar här i natt i alla fall. Har inte hört nåt mer så får väl se.

Nu börjar det verkligen närma sig. Och jag har väl börjat tänka mer och mer på förlossningen. Jag har inte velat fundera så mkt på den innan men jag inser ju nu att den är oundviklig haha. Något jag faktiskt är rädd för är kejsarsnitt. Har sagt jämnt att jag vill föda vaginalt men inte insett att kejsarsnitt är nåt jag verkligen inte vill förrän igår då min kompis behövde göra det. Så nu har jag börjat nöja över det. Men jag tror det är bra att jag insåg det här nu så jag kan bearbeta det. Jag tror att det som är värst är att jag kommer känna mig misslyckad om min kropp inte fixar en vaginal förlossning. Så jag tänker ta upp det med min barnmorska på måndag när jag förhoppningsvis ska dit för sista gången.

Längtar så efter vår bebis nu <3