I torsdags fick jag komma hem igen. En jättegullig läkare som kom till mig innan ronden och sa: jag hörde att du har en bebis du vill hem till så jag skriver ut dig nu. Så underbart. Hilda blev så glad när jag kom hem. Fredrik med tror jag, han va helt slut. En chock för honom med att bli själv med två barn såklart. Nu är jag ganska trött då jag har haft Anton två nätter och han är rätt förkyld stackarn. Men det är så skönt att vara hemma. Äter pencillin och tar blodförtunnande sprutor men det får det vara värt, bara jag får va hemma.

Tillslut fick jag en diagnos i natt. Vid 3 kom det in en läkare som konstaterade att det va blindtarmen. Ritade lite på min mage och gick igen haha. Sen fick jag komma upp på avdelningen vid 4. Då lyckades jag somna en stund efter att jag fått duscha inför operationen. Halv 8 va det dags att åka ner till operationen. Jag hade aldrig sövts eller gjort en operation innan så klart jag va lite nervös. Men dom va så gulliga och förklarade allt. Tyvärr va jag tvungen att ta ut linserna så jag har inte sett människorna som hjälpte mig haha. Sen sövdes jag så nästa sak jag minns är att jag vaknar på uppvaket. Tror klockan va 12 då. Ont överallt typ. Klockan 14 fick jag komma upp till avdelningen igen. Då hade världens bästa sambo varit och lämnat grejer till mig. Sen har jag mått rätt skit faktiskt. Men på kvällen började det kännas bättre. Nu ska jag försöka sova.

I natt hade jag Anton och jag hade lite små ont i magen. Tänkte att det bara va tarmarna då min mage är duktig på att bråka. Men under dagen fortsatte jag att ha ont. Fick i mig lunch. Sen bestämde vi oss för att gå en sväng till mitt jobb. Det gick bra men vägen hem va jobbig. Gick och la mig och vilade när jag kom hem och då började det hugga i högersida. Googlade var blindtarmen sitter, givetvis på höger sida. Ringde 1177 som tyckte jag skulle åka in då det bara är 12 dagar sen jag födde. Tog taxi in då vi inte hade någon barnvakt idag. Kom in till akuten vid 16. Hamnade först på kirurgakuten men de skickade upp mig till gyn för att utesluta att det hade med förlossningen att göra. Där blev jag sittande i 3 timmar innan läkaren hade tid. Gjorde gyn undersökning (inte kul som nyförlöst). Hon hittade inget uppenbart på livmodern även om den va lite svullen så hon skickade ner mig till kirurgakuten igen och där är jag kvar. Dom har bara en läkare och tydligen skitkörigt. Fick även antibiotika mot livmoderinfektion. För hon ville inte chansa. Har riktigt ont nu. Kan knappt röra mig och rumpan har domnat. Jag vill va hemma hos min familj, inte här :(

Nu är det bara två dagar kvar tills jag kommer vara själv med barnen. Det skrämmer mig lite måste jag säga. Det kommer säkert gå bra men Hilda är inne i en testarperiod och jag är rädd att hon kommer testa sönder mig. Men jag får försöka ta det lugnt och andas när hon håller på som värst. Hon tar ju ut på mig och Fredrik att hon fått en lillebror. För honom älskar hon och bryr sig jättemycket om. Och det är ju väldigt skönt. Det är jag glad för.

Igår och idag har vi städat. Och jag trodde aldrig jag skulle säga det här men gud så skönt att kunna orka städa igen. Jag älskar att min ork är tillbaka :)

Jag har funderat mycket över det här med jämställt föräldraskap sen jag blev förälder. Jag kallar mig själv feminist och har alltid tyckt att det är viktigt att dela lika på alla sysslor i hemmet. Jag är själv uppfostrad så. Mina föräldrar delade lika på föräldraledigheten 1986. Det va inte vanligt då kan jag säga. Det är alltid pappa som har städat hemma och för det mesta lagat mat. Så det där är naturligt för mig. Fredrik är inte uppfostrad riktigt likadant men jag har fått honom att inse att jag inte kommer acceptera nåt annat. Och nu när vi har barn är det ännu viktigare för mig att vi delar lika och hjälps åt. Jag har tagit lite större del av föräldraledigheten men det är för att det passar bättre. Men jag tycker det är viktigt att han är föräldraledig ett tag i alla fall. Jag är övertygad om att det har bidragit till den fina relation som han och Hilda har idag. Nu när vi båda är hemma har vi gjort så att en sover med Anton i vår säng och den andre sover i gästrummet och tar Hilda om hon vaknar. Så kör vi varannan dag. Det funkar jättebra. Lite trist att inte sova ihop men det är ju bara en kort period det kommer va så här. Natten i natt har jag sovit med Anton och det har varit en bra natt. Han va vaken och åt vid 3 bara. Sen har han sovit och sover än :)

Igår kom mamma och pappa hit. Hilda vart helt överlycklig. Hon älskar sin mormor och morfar. Det blev ett jättekul dygn där Hilda busade mycket med mormor och morfar. Och vi va på en promenad. Mormor skulle även hjälpa till och natta. Då hände en rolig sak. Mormor och Fredrik gick upp med henne. Men när hon skulle dricka vällingen kom det inget så hon räcker tillbaka den och säger: oj oj oj. Men varken Fredrik eller mormor förstod va felet va. Förrän efter ett tag då Fredrik kom på att han nog tagit Antons di napp ;)

Idag åkte dom hem efter lunch och då passade vi på att gå ut på en promenad igen. Det är så skönt att jag kan röra mig normalt igen.

Tänk att det är en vecka sen jag vaknade med känslan att idag kommer bebisen. Och det gjorde han ju. Den veckan har gått oerhört fort. Anton sover sig igenom dagarna. Nätterna är oxå okej men han är lite mer hungrig då och vaknar lite oftare. Idag kommer bvc på hembesök. Det ska nog gå bra, inte så nervös för det.

Hilda har nog förstått att hennes liv ändrats nu för igår va en riktigt jobbig dag. Trots och fjant hela tiden. Samtidigt som hon kommit på att hon ska göra allt själv. Det är Hila hela tiden. Det är vad hon kallar sig själv. Det är tur hon somnar tidigt haha.

Jag har bestämt mig för att ge upp det här med amningen. Jag är inte motiverad och jag ser hellre att Anton har en glad och pigg mamma än en som mår skit. Dessutom har han fått smak på flaskan nu när mjölken inte riktigt runnit till. Amningen funkade ju inte med Hilda och hon har ju klarat sig bra. Amning är säkert jättebra men då måste man känna för det och orka kämpa. Jag har inte den orken. Det som jag tycker är jobbigast är att jag vet att jag kommer få försvara mitt beslut för främmande människor. Det behövde jag göra med Hilda. Det kändes som folk tänkte att hon inte fick nån mat. Men jag vet att dom nära mig stöttar mig. Och det är egentligen det som betyder nåt.