Den i särklass vanligaste frågan när folk ser att jag är gravid är: "Vet ni vad det blir?" Men nej det vet vi inte. Vi visste inte med Hilda heller och jag gillar spänningen. Jag är sjukt nyfiken i vanliga fall men inte i det här fallet. Det blir ju vad det blir. Dessutom är det en motivation under förlossningen att inte veta. Med Hilda visste jag från att jag plussade att det va en tjej och den här gången känner jag på mig att det är en kille. Vi får se om magkänslan stämmer även den här gången. Alla runt omkring tror oxå att det är en kille. Sen är det flera saker som skiljer graviditeterna åt. Framförallt är det hjärtljuden, Hilda hade mkt högre än vad den här bebisen har. Sen har jag inte alls samlat på mig lika mkt vätska som förra gången. Jag skulle nog kunna ha förlovningsringen fortfarande egentligen men jag har tagit av mig den i fall att. Med Hilda fick jag typ ta av den i v.20 Hade stödstrumpor typ halva graviditeten med henne, nu känner jag inget behov. Så är det en tjej till blir jag väldigt förvånad haha.