Egentligen gillar jag inte ordet egentid. För jag tycker att har man skaffat barn så är det barnet som gäller. Men ibland behöver jag få komma hemifrån och bara vara mig själv och inte mamma. Fast som jag skrev i förra inlägget så älskar jag att vara mamma men för att orka det behöver jag få vara för mig själv oxå. Så den här helgen ska jag ta hand om mig själv. Är på väg till Göteborg och ska hälsa på en av mina bästa vänner. Ikväll ska vi gå på julbord och njuta av bra musik. Hilda är hemma med sin pappa. Det är bra att dom får egentid med varandra oxå. Jag är ju själv med Hilda varje dag vilket hennes pappa inte så ofta är så det är bra att jag kan släppa och ge dom det här oxå. Men sen saknar jag henne såklart. Men hennes pappa är precis lika kompetent som jag som förälder. För det där kan jag störa mig lite på. När jag berättade för en kompis att jag skulle iväg i helgen fick jag frågan: "Ska Hilda va hemma då?". Och det är väl inte fel i sig att fråga, men min sambo får ju aldrig den frågan när han åker iväg. Har vi inte kommit längre 2017? Jag vet inte varför mamman fortfarande värderas högre än pappan. När jag växte upp tog mina föräldrar samma ansvar, så vill jag att Hilda oxå ska känna. Så jag vill ge det till min sambo, att han betyder lika mycket som mig som förälder. Därför släpper jag och åker iväg. Både för min egen skull och för Hilda och hennes pappas skull. Egentligen skulle jag inte ens behöva känna att jag behöver förklara det här men tyvärr måste jag det fortfarande 2017.

I torsdags blev Hilda 6 månader. Kan inte förstå att det redan gått ett halvår sen hon föddes. Det händer nya saker varje dag. I tisdags när vi va ute på promenad visade hon att hon inte ville ligga ner längre så vi bytte till sittdelen i onsdags. Hon älskar den. Hon är så nyfiken så hon vill ju se vad som händer runt omkring henne. Hon äter mer och mer mat nu. Hon verkar tycka om det mesta. Så roligt att se. Jag älskar att se min dotter utvecklas varje dag. Det är så underbart att få vara hennes mamma. Den kärleken jag känner för henne trodde jag inte man kunde känna.

6 månader av oändlig kärlek <3